Reporterskola

Kalvmärkning i Voulda

En vit ren står bland massor andra bruna renar.

En vit ren i hagen med sina kompisar. Foto: Amanda Wiklund

Samebyar i Arjeplogs kommun

Det finns sex stycken byra. Tre stycken är skogssamebyar: Ståkke, Västra Kikkejaur och Maskaur. Tre stycken är fjällsamebyar: Luokta Mavas, Semisjaur-Njarg och Svaipa.

Under sommaren har barn på Arjeplogs bibliotek blivit utbildade till Minireportrar. Reportrarna Agnar, Amanda, Ella och Jarl fick delta på kalvmärkningen i Voulda där Ståkke sameby årligen har sin märkning av de nya renkalvarna.

 

När vi anlänt till kalvmärkningen möts vi av renarnas ljud, ett konstant upprepande ljud som kan liknas vid korta brölanden. Vajorna, mammorna, och deras kalvar utstöter det för att finna varandra.

Minireportrarna ståri hagen omgivna av renar.
Deltagarna i Reporterskolan i kalvmärkningshagen. Från vänster Jarl Blomgren, Ella Larsson, Agnar Blomgren och Amanda Wiklund. Foto: Anna Blomgren

 

Inne i hagen där renarna samlats sker märkningen av renkalvarna. Märkningen sker på kvällen och natten för att kalvarna följer vajorna bättre då och det är svalare temperatur och förhoppningsvis mindre ohyra i luften som mygg och knott. Vi ser flera vuxna och barn som mött upp, några kommer från andra samebyar inom Arjeplogs kommun.

 

Renkalvarna märks i öronen med ägande sames personliga märke. Detta sätt att märka djuren går långt tillbaka i historien. Att se renskötarna in action med att märka kalvar en sen kväll i juni 2019 är imponerande.

 

För att veta vem som äger kalven krävs det att kalven följer vajan och att renskötaren hinner se vajans märkning i örat, som denne fick som kalv. Med stor kunskap om de märken som var och en har ser vi hur kalvar bärs till rätt person och hör hur vuxna ropar med låg röst till varandra att de har den andres kalv för märkning.

 

Helen sitter över en kalv och märker den i örat. Ella sitter bredvid och håller i kalvens huvud.
Ella och hennes mamma Helén Sundquist märker en kalv. Foto: Amanda Wiklund

Metoden som används för att fånga kalvarna sker idag oftast med en snarkäpp där var och en har en lång käpp med en löpögla längst ut. Löpöglan fångar kalvens ben och dras åt så att personen som fångat den kan komma nära och lägga kalven på mage för att sen sätta sig över den och märka med kniv i örat. För varje märkt kalv sparar renskötaren en del av örat för att kunna summera hur många kalvar som märkts under natten.

 

Reporterskolans deltagare har olika erfarenheter av kalvmärkning sedan tidigare. Agnar och Jarl har inte deltagit vid någon förut. Amanda och Ella har varje sommar deltagit vid denna händelse och andra aktiviteter som hör rennäringen till. Amanda och hennes familj tillhör Maskaur sameby och Ella med familj hör till Ståkke sameby som vi fick besöka under kalvmärkningen.

 

 

 

 

Text: Agnar Blomgren, Amanda Wiklund, Ella Larsson och Jarl Blomgren