Anna Sarkadi på Uppsala universitet forskar om hur barn påverkas av situationen med covid-19. Hon har tagit del av texter som barn har skickat in till MiniBladet under vinjetten ”Rapport från viruslandet”.

 

Anna Sarkadi leder en forskargrupp på Uppsala universitet som jobbar med barns och föräldrars psykiska hälsa. Just nu arbetar de med en studie där barn berättar om sina tankar och upplevelser i coronatider. 

– Det blir en slags tidsspegling, coronapandemin påverkar barn långt ner i åldrarna. De kämpar precis som vi vuxna med att försöka förstå vad det här betyder, säger Anna Sarkadi. 

 

Förutom materialet hon själv fått in har hon också tagit del av texter och bilder som MiniBladet har publicerat. 

– Det är fint att ni fått in så många sammanhängande historier. Vi märker att samma saker dyker upp hos er som hos oss: hur livet på skolan har förändrats, cuper och träningar som ställs in och en stor oro för de äldre släktingarna. Men de är också glada att naturen får en chans att återhämta sig och att familjen har mer tid att umgås med varandra.

 

När hon arbetat med barnens texter märker hon hur yngre barn ofta låter coronaviruset ta en fysisk gestalt.

– De försöker förstå viruset genom att göra det till ett slags läskig sagofigur. Någon som tar över världen genom att smitta alla barn, till exempel.

 

Bland de äldre barnen märker hon både positiva och negativa känslor. En del tycker det är mindre stressigt i skolan nu när de har distansundervisning. Men barn som redan lider av en depression mår sämre nu än tidigare och många oroar sig för framtiden.

– Flera gymnasiestudenter säger att de saknar strukturen i skolan, att de inte mår bra av att vara så mycket hemma. Därför var det väldigt viktigt att vi behöll skolan och förskolorna öppna för de yngre barnen och att bostadsbidraget till barnfamiljer har höjts. Det är alltid de mest utsatta som lider mest av den här typen av kriser, säger Anna Sarkadi.

 

Vad ska vi vuxna tänka på när vi pratar om det här med barnen?

– Det är viktigt att vi verkligen lyssnar på barnens frågor. Vi kan inte anta vad som känns viktigast för dem. Det kan vara att de är mest oroliga för sitt husdjur, säger Anna Sarkadi. 

 

Hon tycker också det är viktigt att vi inte lovar barnen saker vi inte kan veta. Till exempel att ingen vi känner kommer bli sjuk.

– Det är bättre att säga: ”Jag tycker också det här är jätteläskigt och jag är också orolig för din farmor och farfar. Men vi är alla väldigt försiktiga och det är din farmor och farfar också”, säger Anna Sarkadi.

 

Av: Gustav Sigala Haggren

 

 

 

 

 

 

 

5 tips från BRIS om du känner dig orolig:

1. Prata med en bra vuxen
Berätta hur du känner och vad tänker.

 

2. Gör vanliga saker
Om du känner dig mycket orolig är det bra att försöka göra sånt som du mår bra och känner dig lugn och trygg av. Var inte ensam, var med någon du känner dig trygg med. 

 

3. Välj bort
Det är inte lätt att undvika information om coronaviruset men om du märker att du blir väldigt orolig av att titta på nyheterna, försök då att låta bli att se eller lyssna på sånt som gör dig mer rädd. Om någon pratar om sånt som gör dig rädd gå därifrån eller be hen sluta. Du kan själv välja vad du vill lyssna på.

 

4. Tänk på vuxna jobbar för att stoppa spridningen
Det är en stor nyhet för att det är något ovanligt som har hänt men det är också för att det är så många vuxna i samhället som jobbar för att hitta en lösning. Det kan vara skönt att veta att många experter arbetar för att stoppa smittspridningen och för att utveckla vaccin. 

 

5. Hör av dig till Bris
Du kan ringa, chatta eller mejla med en kurator på Bris för att få prata om din oro med en vuxen: www.bris.se.

Fler Tips!