Uma Mehmedovic har skrivit novellen "Mardrömmen". Foto: Pixabay.
Skolbibliotekarier i Malmö startade i år Malmö skolors novelltävling. Elever från 18 skolor deltog och skrev berättelser på temat: Framtidens Malmö. Uma Mehmedovic på Österportskolan vann i kategorin årskurs 1–3 med novellen Mardrömmen.
Framtiden är full av drömmar och förhoppningar, men ibland kommer den snabbare än du anar.
Det var en helt vanlig dag i skolan. Läraren höll på att ropa upp barnen med sin hesa röst:
– Vera, är du här? Vera?
– Va? Ja, sorry. Jag drömde mig bort.
Jag satt och tänkte på allt fruktansvärt som hade hänt den senaste tiden. Jag sneglade ut över Gustav Adolfs torg där skulpturen “Lekande barn” var placerad. Undrar var världen är på väg?
Lektionen led mot sitt slut och hela klassen sprang ut. Hela klassrummet var tomt och jag vaknade upp från mina tankar. Jag tog min rosa ryggsäck och gick ut med tunga steg.
När jag kom hem stod mamma och diskade. Hon torkade av handen på sina knallröda byxor, vinkade glatt och sa:
– Ska vi köra och köpa en vinterjacka senare?
Jag nickade trött och gick upp till mitt rum. Jag la mig på sängen och slumrade till. Efter en stund vaknade jag och gick till badrummet. Jag öppnade dörren och såg något som chockade mig.
Det som stod i badrummet såg ut som en maskin. Dörren till maskinen stod på glänt. Jag öppnade dörren och gick in. Jag tryckte och vred på knapparna och spakarna i maskinen.
Plötsligt började allt att snurra och några sekunder senare sköt maskinen ut mig. Det var som att maskinen levde. Efter några sekunder insåg jag att det stod “Tidsmaskin” med snirkliga bokstäver. Jag hade råkat vrida spakarna och tryckt på knapparna så att jag hade hamnat i framtiden. Jag tittade mig omkring och såg det värsta jag någonsin hade sett.
Det var en mardröm. Träden brann, folk sprang för sitt liv och det regnade aska från himlen. Det fanns inga barn som lekte ute. Skulle framtiden i Malmö se ut så här? Jag behövde ta mig tillbaka till min tid och förändra framtiden. Jag gick in tidsmaskinen och tog mig tillbaka.
Efter det jag hade sett under min resa till framtiden insåg jag att det krävs en förändring. I framtiden vill även jag se lekande barn. Jag gick ner till mamma och sa att vi kan gå till Myrorna och köpa en ny vinterjacka. Jag tänkte att jag kanske inte kan göra allt, men att alla kan göra något. Även fast det jag hade sett hade varit en mardröm kan jag fortfarande försöka att rädda planeten.
Uma Mehmedovic
Juryns motivering
Språkligt rik och spännande historia med bilder från Malmö i nutid och framtid. Framtiden är dyster, men går att ändra på. Budskapet är viktigt och inledningen anknyter till slutet på ett fint sätt.