Julianna Jakubowska kommer från Polen, men bor nu i Danmark. Foto:Privat
Julianna var inspirerad av sin egen pappa när hon gjorde filmen Books are made of trees. Minibladets minireportrar har intervjuat henne.
Varje höst är det en filmfestival i Malmö som heter Nordisk Panorama. En av filmerna som visades den här gången heter Books are made of trees (Böcker är gjorda av träd). Det är en animerad kortfilm som vänder sig till barn.
Minibladets redaktion på Nydalaskolan såg filmen och ställde frågor till Julianna Jakubowksa, som har gjort filmen tillsammans med sitt team.
Julianna kommer från Polen och är 24 år.
Varför valde du att kalla filmen Books are made of trees?
– Vi funderade länge på titeln och det var en av de första sakerna jag kom på med hela filmprojektet. En av huvudkaraktärerna i filmen, den gamla grävlingen, är väldigt inspirerad av min pappa som samlade på massa gamla böcker. Samtidigt pratade vi väldigt mycket om naturen hemma. Och för att göra böcker behöver man ju hugga ner träd, som precis som böcker är väldigt värdefulla. Så det är lite av en paradox (två saker som säger emot varandra, red anm).
Gjorde du filmen själv eller hjälpte andra dig att göra filmen?
– Nej, jag gjorde inte filmen själv, det hade tagit alldeles för lång tid. Vi var sju personer i vårt team. Animation är lite av ett lagarbete, man behöver jobba tillsammans för att få något gjort. Det är väldigt ovanligt att man gör en animation helt själv.
Hur lång tid tog det?
– Med teamet tog det fyra månader. Men innan dess satt jag själv i ett halvår och skrev lite av manuset och ritade karaktärerna.
När började du göra animationer?
– Jag har ritat i hela mitt liv, när jag var i er ålder ritade jag mycket och gjorde illustrationer och serier. Men jag började göra film först när jag var omkring 20 år.
Vad var det roligaste med att göra filmen?
– Det roligaste var nog att träffas varje dag och rita och komma på idéer tillsammans. Vi hade så kul och skrattade varje dag. Så det roligaste var nog att jobba med andra, vi blev väldigt bra vänner medan vi gjorde filmen.
Text: Redaktionen på Nydalaskolan och Astrid Adelgren